R Jakobssons Transport AB
VD Roger Jakobsson
Startades 2010
Utgår från Djura
-Är du redo?
Roger sitter i styrelsen för Skogsåkarna och nu är dagens styrelsemöte slut. Jag ska få följa med till Vallvik för att lossa ett lass brännved och ställa lite frågor.
R Jakobssons Transport AB var det första åkeriet anslutet till Skogsåkarna som blev godkänt för Fair Transport. Roger är också den första som tankar raps, han ligger lite i framkant och det tycker vi är kul!
Roger började som anställd chaufför och har jobbat både under Maserfrakt, kört flisbil samt kört timmer både åt Stefan Vestlund och Sören Bleckur innan han tillslut köpte egen bil och startade R Jakobssons Transport AB 2010. Nästa år kan han fira att han kört lastbil i 40 år!
Den första bilen han ägde var en begagnad Volvo, men efter det så är det Scania han hållt sig till.
2 nya bilar har det blivit under de 12 år han drivit företaget.
-Det ska inte vara så mycket jox, det är ju en bruksbil.
Men en diskret bilparfym från Rituals och en extra ljusramp det har ändå smugit sig in. Och en micro, det var en bra investering.
-Den här bilen och den förra har ändå varit de bästa. Men man vänjer sig, alla bilar har ju sin egen grej.
Han tycker tempot har stigit under åren. Det var inte så hårt kvoterat förr. Det fanns att köra, man tog ett lass och var välkommen överallt. Man kände de som jobbade på mottagningsplatserna.
Idag är det svårare, det är längre till avläggen och skiften blir längre både i mil och tid fast att man kanske kör samma antal lass.
Däremot så är grejerna finare nu. Kranhyttarna var ju öppna förut och man satt där i kyla, snö, snålblåst eller med mygg surrandes runt huvet.
Vad skulle han vilja ändra på då?
-Det är mycket ansvar som hamnar hos oss på åkerierna. Utbildningar, krav, alla kort man ska hålla reda på och allt man måste veta när varje mottagningsplats fungerar olika. Det borde gå att göra på ett enklare sätt.
Jag frågar vad som utmärker en bra chaufför.
-Pålitlig och plikttrogen.
Roger berättar att han aldrig mått så dåligt som när han tippade släpet förra vintern.
-Det gick inte ens fort! Jag kollade på färdskrivaren efteråt, det gick i 7 km/h.
Han hade kollat att vägen var farbar och allt gick bra, han lastade utan problem och åkte vidare. Men i en kurva märkte han att det blev halt, det låg ett tunt lager snö på glansis, släpet kom farandes i sidled och hamnade i diket.
Ingen kom till skada och det gick under omständigheterna bra och fort att få upp släpet igen. Redan samma eftermiddag kunde han själv köra upp släpet till Kilafors för att återställa det som blivit snett och skadat. Han säger i efterhand att det var skammen som var värst.
Det bästa minnet han har är när han och Anders Eriksson på Skogabo åkte ner till Småland efter stormen Gudrun.
-Vi jobbade en vecka och var ledig en vecka. Jag var nog där i nästan ett halvår. De hade gjort om ett flygfält till en terminal dit vi körde veden.
Det var en äldre dam där nere som förbarmade sig över oss. Jag vet inte om hon trodde att vi inte klarade oss, men hon hade koll på oss, kollade att vi åt ordentligt och så.
2 år senare var det dags för ovädret Per att dra in. Då åkte Roger ner igen för att hjälpa till och röja upp.
-Det är kul att göra något annat ibland.
Vad är det bästa med att vara med i Skogsåkarna?
-Det fungerar så bra med transportledningen, Maria och Fredrik. Vi tycker inte alltid lika, men ringer man får man alltid hjälp och svar, det är en bra grupp helt enkelt!
Han släpper av mig och bjussar på några idolfoton i kranhytten, jag tar mitt pick och pack och tänker på det där med att skämmas för att man tippat ett släp. Det borde verkligen inte finnas någon skam i det, bara en känsla av att man haft tur att det bara var släpet och att man är hel.
