VD
Sören Bleckur
Startades 1967
Utgår från Rättvik

En solig vårdag har jag äran att få följa med Sören på tur.
Åkeriet har varit med i Skogsåkarna sen starten 1994 och har drivits av Sören och hans fru Anna sedan 80-talet då han tog över efter sin pappa.
Det har körts både timmer och timmerhus, i delar då såklart.
Sedan 2023 är åkeriet godkända för Fair Transport.

-1972 tog jag lastbilskortet, så jag har väl kört sen dess.

Han kör en Scania 770 och inget annat märke har varit på tal under de år han varit verksam.
Det som är viktigast med en ny bil är att den är bekväm, vit, har Bleckurs stripning och att det finns lite extra och snygg belysning.
När jag frågar vilken bil som varit bäst svarar han:

-En Scania årsmodell -89, den bara gick och gick.

”Kul” är svaret på frågan varför han kör lastbil. Med förutsättningen att allt funkar.
Sören tycker det har blivit mer stressigt med åren.

-Förr kunde man köra ett lass på en hel dag, samma sträcka idag måste man köra kanske två eller tre på samma tid.

Han säger att förutsättningarna var lite andra förr, man lastade en stock i taget och det tog ju längre tid, men att tempot ändå har stigit.
Det som inte var bättre förr var komforten. Bilarna är bättre och man åker skönare nu.
Även om Sören inte är ett stort fan av datorer och telefoner så tycker han ändå att kommunikationsmöjligheterna är bättre nu. GPSen har möjligtvis gjort att man inte tränar lokalsinnet lika mycket men det är ett bra hjälpmedel han inte kan förstå att han klarat sig utan.
Datorn svär han lite över.

-Kolla här, varför gör vi saker två gånger?

Kunder vill ha aviserat på olika sätt och han tycker det saknas utbildning för chaufförerna i de system som används och vid uppdateringar.

När jag frågar hur en bra chaufför ska vara så är svaret lugn, lite driven och så måste man kunna backa.
Det gäller tydligen även helt vanliga bilister som ofta blir stressade och tappar backförmågan när de möter stora lastbilar på små skogsvägar.

Sörens bästa minne från karriären var när han körde timmerhus ut till skärgården i Stockholm.

-De hade en gammal vägverksbåt som nu var privatägd som vi körde ut huset med.

Det värsta minnet var för 4-5 år sedan när han gick omkull med ekipaget.

-Man funderar på vad man håller på med. Men kör man inte igen på en gång så hinner man bli rädd, man måste bara göra det.

Idag tänker han inte på det så mycket längre. Något han är glad över är den hjälp han fick genom Kollegahjälpen efter olyckan. Kollegahjälpen är ett samarbete mellan TYA och Sveriges Åkeriföretag där man kan bli kontaktad av kollegor, lastbilsförare och åkeriföretagare som utbildats i chockreaktioner och samtalstekniker för att hjälpa kollegor som behöver det.

Innan jag blir avsläppt igen måste jag ställa den viktigaste frågan, hur ska han fira sin 70-årsdag i september?

-Det blir väl ett ALA-lass då! Nä, fråga frun. Säger han och skrattar.

Och pension då? Hur länge tänker han fortsätta jobba?

-Inte mycket längre än till 72!